I stugan står grunden till mormors gamla ladugård som revs när jag var liten. Runt den gamla grunden står än idag massor med redskap och rostiga saker.

Nu när jag kan svetsa så tänkte jag gå en sväng och leta fina saker att göra trädgårdskonst av.

 

Lite ledsen blir man allt, när man ser hur folk förr i tiden bara kastat skräp i skogen. Under en gran hittade jag en gammal kockums kastrull med handtag och längre bort en jättefin zinkhink. Dem tog jag med hem.

Jag hittade massor med glasbitar i ett dike och flera rostiga hinkar. Plockade ihop det jag kunde och la allt i ladugårdsgrunden. Det ligger bättre där än i naturen.

 

Sen gick jag till stenhögen bakom stugan, där jag förra året hittade en jättefin liten zinkbalja. Men gud. Här var ju ännu mer skräp. En gammal sophög liksom. Mormor skulle ha sagt "ratkas" och här kastade man allt sitt skräp, eldade det som gick och grävde sen över. Enkelt.

Lite längre ner på lägdan hittade jag ännu mer skräp. En gammal torkvinda och ett strykjärn. Så tragiskt.

 

Jag gick tillbaka till stugan och berättade för mamma om mina tragiska upptäckter.

 

Det slutade med att jag, mor och Liten drog på oss stövlar, handskar, tog skottkärran och började plocka skräp i skogen runt stugan. Visst, det är inte våran tomt. Men va faan.

 

Det blev några lass. Men gud så skönt när allt var borta! Snacka om prick i himlen!

 

Några grejer fick faktiskt följa med hem, de är gamla och slitna, men jag har inte hjärta att kasta dem. Mjölkhinkarna skulle kunna bli fina blomkrukor.

 

Jaja. Vi får väl se.

Men helt klart en prick i himlen =)!